Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Farväl! — en man skall se sig kring,
Ej qvinligt hemma stanna.
Farväl! och göm, göm grannt min ring,
Jag gömmer din, min Hanna.
Med himlens fåglar for han af.
Dem såg jag återvända:
Han blef der, bort om berg och haf,
Längst bort vid verldens ända.
För hans skull afslog jag en man,
Som skulle stödt vår koja.
Han glömt mig, — eller smäktar han,
O Gud! i Turkens boja.» —
Med hatten tryckt på ögat ned,
Han djupt betagen hörde,
Och sade med en röst, som stred
Emot det tal han förde:
«En sjömans ed med vinden far:
Slå honom hel ur hågen;
Och följ mig till det hus, jag har,
Så präktigt här på vågen.»
«Det huset står på flyktig grund:
Det far med vind och bölja.
Min mor mig saknar denna stund:
Jag kan dig icke följa.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
