Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Den sjuttionde födelsedagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN SJUTTIONDE FÖDELSEDAGEN.
(Efter voss.)
Nära till spiseln satt i sin länstol Walther den gamle,
Han som i fyrtio år bestridt församlingens org’spel.
Far och farfar suttit förut i den stora, siratligt
Snickrade stolen af al, på det mörkbrunt skiftande juftet.
Lutande öfver postillan, han nu, med händerna knäppta,
Suckade tyst för sig, nu högt uppläste de tröstrikt
Manande ord. Till slut begynte, med ögonen slutna,
Hufvudet nicka och sjönk i en stärkande middagsslummer.
Klädd i sin högtidsrock, satt gubben, rakad och borstad,
Ty han fyllde i dag sina sjuttio vintrar med heder.
Också hade hans son, den vördige pastorn i Näsby,
Skickat till honom i går ett bud med fyra buteljer
Gammalt helsosamt franskt, och lofvat att jemte sin unga,
Blomstrande fru i dag besöka de gamle, om nå’nsin
Vägen det tillät, ty fastän snöplogen med tre par
Dugtiga oxar der gått, så var den dock åter igenyrd.
Under måltiden nyss steg gumman upp och med småslugt
Leende min tog fram en korkskruf, ställde för gubben
En af flaskorna fram, och han drack med henne sin sons skål,
Jemte den blomstrande fruns, som han gerna omfamnade en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/1/0210.html
