- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Första bandet /
207

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sjuttionde födelsedagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Än för’ sin saliga död. Nu låg på boken hans snöhvitt
Glänsande hår: glasögonen lågo bredvid och den nya
Sammetsmössan med räfskinsbräm och tofs utaf gulltråd.

Mor hade hängt för fönstren och sängen rena gardiner,
Sopat golfvet, bestrött det med granris, bredt öfver bordet
Den rödblommiga duken och blåst på det rara citronträ’t
Dammet af löfven. Också levkojorna blåste hon rena,
Glad, att de hoppades re’n. På hyllorna glänste, af engelskt
Tenn, blankskurade fat och tallrickar. Öfver dem stodo
Muggar af blått porslin, och under dem hängde en eldtång
Jemte en prydelig aln, ett besman och mangel och strykjern.
Men det gröna klaveret, som nyss den gamle med strängar
Åter försett och stämt, stod främst i rummet en prydnad.
På notställaren låg uppslagen en gammal choralbok,
Gumman lyfte på den, såg efter, om under den gömdes
Dam, och satte den ner igen, så att nummern var ostörd.
Äfven det präktiga skåpet af ek, med serafims-hufvu’n,
Blommor af valnöt, messingsbeslag och skrufvade fötter,
Henne till brudskänk köpt af modern, klockerskan salig,
Hade hon dammat utaf och bonat med vax, att det glänste.
Ofvan på kransen stod en hund och ett gapande lejon,
Begge af gips, sex slipade glas med gull uti kanten,
Tre par koppar af blommigt porslin och korgar med äpplen.

Nu steg gumman ifrån sin spinnrock, trippade sakta
Till vägguret och knöt slaghammarens snöre på spiken,
Så att det klingande glas och kucku ej skulle i förtid
Väcka den gamle. Se’n stod hon vid fönstret och såg, huru stormen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/1/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free