Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamle knekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dit bjöd han mig till lifstidsvän:
Hit väntad blott som brudgum än.
Re’n kom hans dag, re’n slog hans stund:
Ett bud för honom lände,
Ett bud om segren vid Svensksund
Den ädle till mig sände.
Till himlen lyft, på knä för Gud,
Jag glömde bröllop, måg och brud.
Re’n bruden satt i all sin skrud,
Och högtiden begyntes.
I land flög måsen, stormens bud,
Och ingen brudgum syntes.
Det hven så hemskt, som ur en graf,
Det blef ett Herrans väder af.
Jag ofta sett den vilda sjön
Stå upp, som till en härnad,
Ej blott mot klippan här och ön,
Men emot himlen ärnad.
Dock aldrig förr jag sett den så
Förgrymmad häfva sig, som då.
Ett segel syntes — bruden lopp
Med dödens färg på kinden;
Och kronan refs ur håret opp,
Och fjerran flög med vinden.
Dock här en brudsäng bäddad var,
Här nere, för det kära par.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
