Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamle knekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hit styrde han, att undfly der
Försåtet af en bränning.
Hit lyckligt frälst, från udden här
Han skulle, med en vändning,
I hamnen löpa in. Då kom
En il och hvälfde båten om.
Ett hufvud — det var hans — hon såg
Sig öfver vågen lyfta,
Och sprang dit ner, der samma våg
Sig vrok åt brantens klyfta.
Der, sänkt på knä, hon hof sig fram
Med handen sträckt, då han dit samm.
Han grep den, och från klippans brädd
Af vågen drogs tillbaka;
Och drog med sig sin brud i bädd:
Så blef hon dock hans maka.
Man fann de tu med hand i hand,
Och grof dem så i kyrkans sand.
Snart hundraårig, sitter jag
Dock lugn, här i min skrefva:
Blott ej mitt fosterland en dag
Jag nödgas öfverlefva!» —
Så talte han, och från den da’n
Ej syntes mer, der han var van.
Blott tallen ser man än der stå,
Af stormens våld ej bruten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
