Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuset och vattnet, eller geniets ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock ett verktyg blott, ej anda deri och ej skönhet
Skapar du, fyndige dverg, eller du halte Vulcan.
Ej i din underjordiska eld, der ofvan i ljuset,
Tändes den fackla han bär, han, som der flyger så skön,
Icke en son af dig, ej heller af den Aphrodite,
Rättare Hafsfru nämnd, hvilken du vann till gemål.
Äfven den rätta är född i hafvet, ehuru hon icke
Der med Sirenerna bor. Upp till Olympen sin flygt
Ställde hon: dit af Gratier följd. Dock, nyss på sin snäcka
Stigen ur vattnet, hon der såg det oändliga djup,
Ensam och tyst, och sig sjelf den. Hvad! himmelska urbild,
Ropte hon, du, hvars vink tjusande förde mig hit,
Stannar du der? Och himmelen sjelf, som jag sökte här
ofvan,
Nu der nere jag ser! — Dit, i sin villa, igen
Tänkte hon störta sig ned, då hon hörde i lunden på stran
den
Blåsas en rörande ton, svarad af kulle och dal
Blickande upp och kring sig, hon log; och det leendet tjuste
Himmel och jord. Hon sjelf blef af dem båda förtjust.
Åter ur lunden hon hörde en röst, i den rösten ej endast
Välljud, utan en själ, sådan hon kände hos sig.
Snart med en flöjt framträdde en yngling. Från himmelen
endast
Kunde han komma så skön, fast i en herde fördold.
Likt de strålar ett moln för solen hängande sprider,
Spriddes hans lockars guld under det kransande löf.
Mer än lagen likväl och håret, det himmelska spelet
Röjde Apollo; och han både af blick och gestalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
