Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persikan och astrakanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utlät sig husets unge son.
Mitt herrakap, ser ni här! så togs af friherr’n ordet,
Hvad blommor, hvilket val — Der stod, hvad en parterre,
Som har en frökens vård, i Juli vackrast bär,
I en albastervas på bordet. —
Och urnan, der de stå! Hon är i Florenz gjord.
Hvad konst deri, hvad stil, hvad skönhet med ett ord!
Är hon nu mindre skön, för det hon skaptes ute,
Och rosen, nejlikan, för det de föddes här?
Hvad hennes glans förhöjs, då deras prakt hon bär!
Och med hvad nytt behag vi dem i henne njute!
Så dubbel, som den herr’n, var också jag min tid
För allt hvad vackert är, tog gamle grefven vid;
Men alltid får man ej förena,
Vet min baron, det andra med det ena.
Hur ni än vänder persikan,
Är hon en enda blott och tillhör en allena,
Då hon ej klyfvas får och ej fördubblas kan.
Låt höra! hur skall domen falla? —
Men jag förstår: vår Paris är
Den fordne lik och först en lön begär.
Jag dömer, mellertid, oväldigast af alla.
Julie får persikan. Från ett orangeri,
Från hofvet, är hon sjelf och skatta vet dess värde.
Charlotte skall få hvad hon begärde,
Ett äpple, svenskt och godt. Hon sjelf har, frisk och fri,
Uppvuxit under skyn på öppna fosterjorden,
Och tåla kan en flägt från Norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
