Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blommor kring sjuksängen: Purpurvindan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad ett särskildt värde dig ger, — du förnyar din skönhet
År från år, allt mer lysande såsom du nämns.
Tack ske dig, du Hulda, som, mån att fägna den ganmle,
Egnat åt honom demm skäuk, vämiskapen sände till dig.
Dock, så nära hvarann, vi njute det sköna gemensamt.
Der dina ögon ännu möta min tynande blick.
PURPURVINDAN.
Du sköna sinnebild af mcnskolifvet!
Hvar qväll, hvar morgon, somn jag helsar dig,
Du lär mig prisa Gud, att äfven mig
År, hvad du visar, af hans kärlek gifvet.
ilvar morgon slår du nya blommor imt;
ilvar afton vissna de. Ack! re’n förut,
Bäst de sin purpurglans mot dagen höja,
De blekna, fallna, sin förvandling röja.
Skall i din spegel jag mig sjelf beklaga
För det att glädjen, som med nytt behag
I går mig tjuste, vissnat har i dag?
Nej, skulle än min väntan mig bedraga,
Att du hvar morgon vecklar ut en knopp;
Hvar afton dock jag somnar med det hopp
Att se med fröjd den nya dagen glöda,
Om den ock har sin egen sorg och möda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
