Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Oscara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men, då ditt hijerta fattar, heligt rördt,
Hvad en förmäten vishet stolt förskjuter,
Misskänn dock ej en from och ädel själ,
Som ärligt yppar sina tvifvelsmål,
Sin svåra strid, men ock sin sköna seger!
Om hon sig vågat på ett stormigt fält
Förbi den gränssten, der du hvilar trygg,
Om hon ock missförstår sig sjelf, så väl
Som Ordet, då hon tror dess ande kunna
För oss bevaras, fast dess kropp upplöses,
Den underbara, som är Herrans verk:
Så räck dock henne handen med det hopp,
Att hennes morgonväkter skola följas
Af solklar dag för henne sjelf och andra,
Som, vaknande vid rop af tiden, fråga:
Hvad skall jag tro, om ej den Högstes ord?
Det är ju hans, då det är verldens ljus!
Om det försvunne, ack! hvad blefve verlden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
