Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moraliskt Menageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se Fårens samdrägt, som i dalen vandra,
I skuggan hvila, slutna till hvarandra.
Och märk, hur Geten sig på klippan när.
Att vara nöjd med litet rikdom är.
I Åsna och Kamel dig Skriften visar,
Hvad aktas måste, fast man det ej prisar,
Det tålamod, som alltid färdigt är
Till stilla tjenst och tyst sin börda bär.
Du ädla Hjort, som lyss till gälla ljudet
Af jägarhornet, räds det förebudet.
Det gäller, ack! ditt lif, så stolt du bär
Din tvågrens-krona, högdjur som du är.
Ja, de, som lyckan valt att främst upphöja,
Bäst de i hennes lustpark sig förnöja,
Bli plötsligt föremål för fridlöst skall.
lust henes ynnest bringar dem på fall.
Spis, klädnad, körsel, allt hvad han behöfver,
Har Lappen af sin Ren. Du, som deröfver
Förundrar dig, finn mer beundransvärdt
Hvad af det djur, han tämt, han sjelf har lärt,
Att, då i skygd för nordans skarpa ilar
Han når en dal, der han om qvällen hvilar
Och der hans hjord kan beta kring hans tjäll,
Han i sitt ökenlif sig finner säll.
Der, såsom öfverallt på jorden, Hunden
Åtföljer menniskan af kärlek bunden.
Den lappske är ej stor, ej stark. Likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
