Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moraliskt Menageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Står hela skaran under hans befäl.
Han ordnar tåg och läger; han den låter
Kring fältet sprida sig och samlar åter,
När uppbrott sker; han anger fienden,
Den främste sjelf att gå i strid mot den.
Af hundens trohet hvilka prof, hvad under
Af sjelfuppoffring utan att derunder
Är någon afsigt, någon annan grund,
Än att sin herre älskar så hans hund.
Om dagen följesven och vakt om natten,
Han går till hans försvar i eld och vatten;
Och kan han med sitt lif ej rädda hans,
Så sörjer han och hämnar. Ofta fans
På grafven, dit det kära stoft blef buret,
Allena qvar ännu det trogna djuret.
Och mången baneman, hvars dom var dröjd,
Blef af den dödas hund omsider röjd.
Men äfven vilddjur dolda anlag röja
Att sig till storsint ädelhet upphöja.
Hvem har ej hört om Lejonet i Rom,
Som, då Androcles fick sin grymma dom
Att bli dess rof, föll ner och honom smekte.
Med tacksam tunga nu den hand det slekte,
Som fordom ryckte törnet ur dess klo;
Hvarpå man fann en fristad i dess bo.
Allt folket, samladt att ett blodspel skåda,
Blef rördt och bad om frihet för dem båda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
