Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moraliskt Menageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du, med ditt kucku tröttande vårt öra,
Du vill väl ock bland sångens fåglar höra.
Så går från dörr till dörr en speleman
Med samma stycke; ty blott det han kan.
Och, såsom du är utan hem och maka,
Så beggedera vet ock han försaka.
Dock gör han, såsom du, sig glada da’r
Af våren och hvad skönt den med sig har.
Hvad må vi afsky mer, lättsinnigheten
Hos Gökens frilla eller nedrigheten
Hos ungen? Hon, att ostörd ha sin ro,
Sitt ägg insmyger i en annans bo.
Han skuffar undan sina fosterbröder,
Den huldas barn, som honom ömt uppföder,
Som för hans mättnad ingen möda spar
Och ingen fara skyr för hans försvar.
Att han, förbytt till Hök, uppäter henne,
Är väl en dikt, men hvad vi säkert känne,
Är, att hon stundom det besvär sig gör
För denna vräklings glupskhet, att hon dör.
Hvarför är göken ensam af naturen
Befriad från den lag, hon gaf åt djuren?
På det att men’skan, då hon bryter så,
Må af en Gök så namn som heder få.
Re’n trötte, – der en öppen dörr vi finne
Till gästfritt hus. Hvad möter oss härinne
För motsats af hvad nyss vårt misshag väckt?
Kanarifågeln, af en utländsk slägt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
