- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Första bandet /
394

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moraliskt Menageri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dock infödd Svensk, plä’r många konster lära.
Men detta honom gör en större ära.
Är det en mor och hennes unge? Nej.
Det är en hanne; och han tröttnar ej
Att sent och bittid’ för den kära vaka;
Och denna utan tvifvel är hans maka?
Ack, nej! en gubbe, som ej styrka har
Att sörja för sig sjelf. Sin gamle far
Den gode sonen dem ömhet egnar.
Med sång, ej blott med spis, han honom fägnar.[1]

Här står en annan bur. Var sakta, stör
Ej Domherrns sång. Det är en psalm. Ja, hör:
«Nu hvilar hela jorden.» Början bara;
Han kan ej mer. Får man så halflärd vara?
Men hans exempel fyller denna brist.
Att gå till hvila är han aldrig sist.

FJERDE FLOCKEN.



Vak upp och se, hur’ präktigt morgonskyn
Sin gullport öppnar bortom skogens bryn.


[1]
* Tidningen Aberdeen Herald berättar följande: «En härstädes
boende man äger en 15 år gammal kanariehanne, hvilken ej mer sjelf kan
taga sin föda eller sjunga. I ett annat rum i samma våning förvaras
en annan kanariehanne, son till dan gamle. Hvarje morgon utsläppes
den unga fågeln ur sin bur och han plägar då alltid helsa på sin gamle
vän, hvilken han räcker födan med näbben, liksom honan matar sina
ungar. Detta upprepar han flere gånger om dagen. Han hackar äfven
på sin faders bur och sjunger mycket lifligt, sannolikt för att muntra
den gamle. Denne har ett eget sätt att tillkalla sina gamla dagars stöd,
då han behöfver dess tjenst. Då den unga fågeln på något sätt hindras
från att lyda den andras kallelse, synes han blitva mycket ond och
uttrycker sitt missnöje på ett visst bullersamt och skrikande sätt, hvilket
husets innevånare mycket väl förstå.» Aft.-bl. N:o 144, d. 26 Juni 1843.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/1/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free