Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moraliskt Menageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men märk, att de, som våld i stort utöfva,
Som hela landskap, hela riken röfva,
Så icke nämnas, icke anses så.
Storherrar rör ej lagen för de små.
Storkraken är bland dem, i dåd så mäktig
Som ståtlig i gestalt, i klädnad präktig.
Försänkt i vattnet jagar han med slag
Af sina vingar fisk af alla slag.
De trängas i en vik tillsammans många.
Det blir för honom lätt sitt rof att fånga.
Men de, som sig förent i jagtens stund,
Sen rycka bytet ur hvarandras mund.
Hur menskolika! - Men att med dem dela
Infinner strandbon sig och tar det hela.
I arma fiskar! hvart är det I flyn!
Den falska fristad under vattnets bryn,
Som han beredt er, i hans våld er bringar.
Men fågeln, som förföljs af jägarn, svingar
Sig ner i sjön; och, att betryggas der,
Han dit på ryggen sina ungar bär.
Längst bort till nakna skär, der allt är öde,
Der våren sjelf och sommarn synas döde,
Flyr Lunnefågeln inom Polens krets.
Men äfven der är jägaren tillreds.
Ja, blott en flicka går på morgonstunden
Till branten åtföljd af den sluga hunden,
Som kryper i ett hål och drar till slut,
Ehur han knips i nosen, fågeln ut.
Ej ensam kommer han. Af skräck betagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
