Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moraliskt Menageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då han af röfvarns våld sig känner dragen,
Tar han sin granne fatt och denne sin.
Så fångas alla, som der stängt sig in.
Den djerfva flickan deras nacke bryter
Och om sitt lif af dem en gördel knyter.
Hur de förföljas, susar luften dock
Och solen skyms af deras täta flock.
Ack! öfver allt är strid förutan ända.
Nu till en hvila må vi tanken vända
På en så from, så kär, så fryntlig gäst
I menskors boning, der han trifves bäst.
Olycklig den, som vågar Storken röra
Och hans på taket byggda näste störa!
Men lefver icke äfven han af rof?
Af ormar främst. Naturen har behof
Af rättare, som skick och ordning hålla
Och öda ut de kräk, som skada vålla.
FEMTE FLOCKEN.
Hvem flög med sådant buller opp? En tjäder?
Nej, blott en Hjerpe. Med så mycket väder
Den lille rör sig. (Mången narr så gör.)
Röjd af sitt fjesk han för ett hagel dör;
Och nu i köket, ja på torget redan
Han får sitt värde; och på bordet sedan
Han prisas ej blott framför åkerhöns,
Men rapphöns, att ej nämna gårdens höns.
Det ges ock menskohöns, som vi må gerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
