| 348 |
(Efter SAPPHO [från min ungdom].)
Lycklig den yngling -- till Olympens gudar
Syns han mig upplyft --, som dig gent emot får
Sitta helt när dig, med sin blick på dig blott
Fäst och på dig blott
Lyssnande se, hur dina söta läppar
Öppna sin rosknopp; och du ler så kysstäckt.
Grymma! så blef här i mitt hjerta väckt, ack!
Eviga oron.
Vid din åsyn med ett band på tungan
Stelnar jag maktlös; genom alla ådror
Siprar en eldström; mina öron susa;
Kring mig är allt natt.
Straxt med en darrning öfverfar en iskall
Svett mig. Till likhet med det vissna löfvet
Bleknar jag andlös; och jag tycks för evigt
Sjunka i jorden.
