Hvar är Cypern? Der allena
Fins hon i en myrtenlund,
Hon, den sköna, himmelskt rena,
Drömd af mig hvar dag och stund.
Der på kullen, krönt af drufvor,
Skönheten sitt tempel har.
Dit med brefvet skynden, dufvor!
Vänten! - Sjelf med er jag far.
Ack! jag känner re’n mig buren
Bort till Gratiernas hem,
Der de leka med naturen,
Der hon leker sjelf med dem.
Se orangens guld, som blandas
Med en natt ur Elysén.
Der fördöljs hon. Ack! jag andas
Samma luft med henne re’n.
Det är hon, som efter badet
Slumrar här, och himinelskt ler.
Tyst! hon vaknar af det bladet,
Silfverblomman fällde ner.
Hvilka ögon! De förklara
Hela jorden för min syn.
Nej, en verld de uppenbara,
Som ej fins på jordens bryn.
Dit, o sköna, du mig höjer,
Dit, der ljusets källa är.
Blott den skönhet mig förnöjer,
Som din ande visar der.
Så till Cypern jag mig drömde
Och från Cypern upp till skyn.
Selma kom - och jag förglömde
Begge två vid hennes syn.
Nej , hon för mig till dem båda,
Cypern blomstrar hvar hon är;
Och när hennes ögon skåda
Upp åt skyn, jag tror mig der.
