Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidens filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDENS FILOSOFI.
A. livad vill du mig, Förnuft., mod dina stolta frågor,
Som födas af hvarann till ett oändligt tal’?
Hvart vältra mig till slut det grymma tviflet» vågor,
Der själen lyfts och sänks med svindel och med qval ?
Du kärleksfulla Tro i första oskuldsfiren!
O! ledde du mig än, mer säll, om mindre vis!
Hur lätt mitt hjerta slog, då leende med tåren
Jag sprang, ett rättadt barn. ifrån mitt kyssta ris!
Och på min moders knä, vid fönstret, då hon sade:
((Derofvan är en Far för tiggar’n som för dig;
Ej utom honom bröd, ej lif, ej oss du hade.
Om du hans vilja gör, han tar dig upp till sig:»
Hur fromt, hur saligt rörd jag lyfte upp mitt öga
Och morgonstjerna!! såg och sade med en tår:
Guds öga ser på mig; och kände från det höga
Hans faderliga hand uppå mitt hufvudhår.
Se’n läste jag hvar dag Guds tankar i naturen,
Så väl som i hans ord och drömde, att jag låg
Vid himlastegens fot och, af en engel buren,
Kom sjelf dit upp och Gud med mina ögon såg.
Hvi har jag spillt en tro, så hemfödd i mitt sinne,
Och, ve mig! jemte den min dygd, mitt lugn, mitt hopp?
Af känslans paradis o, evigt gråtna minne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
