Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidens filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Hvad vill det sena vett i en förvissnad kropp?
Ett fåfängt aftonsken ur dimman bryts omsider
Att daga vandrar’ns mål, som tynad sjunker ner.
Du har mig skapt, natur, (så med dig sjelf du strider)
Blind, när jag styrka har, och kraftlös, när jag ser.
Dock när skall jag väl se, hvad tingens förlåt döljer?
Ack! när förstå mig sjelf, min börd, min lott, mitt kall?
Med ljus, som tänds och släcks, på sekel sekel följer;
Och menskligheten lyfts blott till ett högre fall.
Ja, fruktlöst är mitt nit att tyda det insegel,
Som ödet dunkelt tryckt på men’skans dygd och hopp.
Hvad är jag? blott ett stoft och söker dock en regel,
Som evigheten fast, för några timmars lopp!
Hvar skall jag finna den? Utom mig? i den fasa
Af mord och rån och pest, som fyller jordens ring!
Inom mig? der begär i ändlöst uppror rasa
Och tankar föra krig, tills allt är ingen ting!
Af mången färgad dunst i skyn för mig bedragen,
Jag ser, tillbaka vänd, på skuggan i mitt spår:
Allt kring mig är blott sken. Jag sjelf, en bild för dagen,
Med mina syners prakt i nattens djup förgår.
Hvad lönar då min dygd? - B. «Ett minne efter döden!» -
När njuts det? Och af hvem? Af jordens plågoris. -
«Ljuf kändes på din hand dens tår, du frälst ur nöden».
Han flydde utan tack. - «Så njut ditt hjertas pris». -
Om jag det vunne blott! Men ack! ju mer jag tänker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
