Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidens filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Allt är en skummig ström, der ångan ta’r en hinna
Och i en ständig följd af bubblor stiger opp,
Som spegla himmelen och jorden - och försvinna.
Gud sjelf är denna ström i ett oändligt lopp.
Å.
Väl! jag förstår dig nu! Men säg: när bubblan brister,
Hvad blir hon?
RÖSTEN.
Det hon var i strömmen nyss förut.
A.
Och detta för den tro, som genom dig jag mister,
Filosofi! af dig är all min vinst till slut?
Då går jag som ett barn att lefva för minuten.
Men ack! ej mera barn, jag blott ett djur kan bli.
EN FJERDE .RÖST.
Var lugn. For ditt förstånd en högre verld är sluten:
Dock ana den och lef med hjertats tro deri.
RÖSTEN 1.
Nej, ur det mörka djup, der allt är tomt och öde,
Blås fram den med din dygd. Ja, på din viljas bud,
Om den är ren och god, uppstå igen de döde:
Gör rätt - och du har skapt, ej verlden blott, men Gud.
A.
Hvad ljus går upp för mig! O Gud! jag har dig åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
