Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidens filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
RÖSTEN 2.
Gör rätt och, sjelf din Gud, begär ej någon an’n.
A.
Jag? med mitt hjertas orm, som ingen fred niig låter!
RÖSTEN 3.
Den höjd, der allt är ett, sök tyst, och var en Man.
A.
En evig strid likväl inom mig sjelf jag känner,
En tvåhet, med ett ord: jag vill ej hvad jag bör.
Gud! om din helgedom jag Herostratiskt bränner,
Din dom dock, hvart jag flyr, jag i mitt hjerta hör.
CHOR AF KOSTER.
Vill du bli barn igen, då du är fullväxt vorden:
Välan! i ledband gå, och dig en docka gör;
Och hvad du jollrar sjelf om himmelen och jorden,
Gif ut för gudasvar, som du af henne hör.
Hvad svaghet! då du sjelf kan spela pä en Inta,
Att lyssna till det ljud, som eolsharpan ger.
En himmelsk andes fläkt du tror deri sig gjuta:
Det är af vädret blott en nyck och intet mer.
A.
Farväl, I tidens ljus! Er lärling längre vara
Jag ärnar ej. Farväl! – Så sprang jag bort och gret,
Lik ett förloradt barn, som bland en okänd skara
Spö’r om sitt hern, sin far och dem ej nämna vet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
