Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidens filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN RÖST UR TEMPLET.
Du vet af dem likväl hvar stund som du dem saknar.
Och hör: är denna röst ej hans som kallar dig?
Följ den och vid ditt mål sof sött och när du vaknar
Du mötes af din Far, som för dig hem till sig.
Å.
Ack nej; - min förra tro jag far ej mer tillbaka.
Det är för sent.
h.
Tvertom. Se’n tviflets väg du gått
I tidens storm och flod, skall ej dess svall mer skaka,
I helga palmers skygd, den lugna höjd du nått.
Ja, prisom tiden sjelf: det tempel, som från grunden
Jordbäfiiingen ej stött, dess fastare skall stå;
Och sedan stormen fällt de murkna träd i lunden,
Man kan till källan der dess mera säker gå.
I samvetet, hvad puls dig mötte, då du förde -
Du själens anatom, o Kant! - din skarpa knif. -
Pris vare dig, när allt du klyfde och förstörde,
Att du i den behöll en källa dock till lif.
Blef af din vishet snart blott formen qvar, ej anden,
Och ref du bättre ner, än byggde upp igen:
Du bröt dock tanken lös ur de förgyllda banden;
Och en gång fri, den flög, trots dig, åt höjden än.
Ej mer Hel ve t i er förnedra oss till djuren;
Ej H u m e gör allt förstånd till intet genom sitt.
Idén, ur sinnets verld på egna vingar buren,
Lyft öfver tid och rum, sig rör så högt, som fritt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
