Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hymn till Jorden 1799
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
HYMN TILL JOBBEN.
1799.
l/u den tredje i gunst hos himlens mäktige konung,
Näst Mercur, den liflige, samt den dejliga Venus!
Hör mig, o Jord, du hulda, du sköna, som aldrig föråldras,
Dödligas älskade mor, odödligas hedrade amma!
När på en alp i den eviga snön stenkiden ej hungrar,
Ej på det isiga vrak björnungarna, ej de i öknen
Utan moderlig ans af strutsen redan i äggen
Lemnade små; när knottet i luften, gliet i gölen
Få sin dagliga del: o! glöm då ej oss som i Manhem,
Äfven vi dina barn, omringa ditt heliga altar!
Komme de sorgliga år ej mera, då odlaren häpen
Ser den nordliga skyn mot natten klarna bedrägligt,
Medan i axen, ej än utblommade, lifvet är ömmast,
Väntar i sömnlöst qval att se det dagade fältet,
Ser det med piggar af is mot solen glänsa bedröfligt,
Ser i en enda minut förlorade hela det årets
Möda och hopp. - Der står han stum, orörlig och handlös
Länge. Men hastigt väckt af jemmerns röster i hyddan
Ilar han, yxen i hand, till skogens ömkliga barkskörd,
Medan oskyldiga små, som vissnade blommor i vålmen,
Hänga sig ömt, med rop om bröd. kring bleknade modren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
