Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorild till Leopold 1821
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Dock med sitt pröfvande rör ban mätte den glesnande luft-
stod ,
Glad att ined lättadt bröst andas här nere igen.
Häck den raske din hand och skatta hans mod att ej endast
Följa sin tid i dess flygt, utan ock yppa dess fall.
Filosofiens bankrutt bekänner han öppet och ärligt,
Visar den cirkel, hvari grubblaren löper omkring.
Ofvertygelsens blick ifrån bevisningens formler
Skiljer han åt, som du skilde dem länge förut.
Ej i tomma begrepp, ej heller i skenet af ytan,
Utan i sinne och sans finner han sanningens lif.
Sinnet han prisar, som du, det inre, som jorden och himlen,
Likt regnbågen, så skönt medlande, binder ihop,
Prisar dess kraft att igen de söndrade strålar förena,
Gripa det verkliga fatt, såsom ett lefvande helt.
Så är det nya förnuft till slut dock endast det gamla,
Endast det sunda, sig sjelft sansande menniskovett.
Sjelfva den diktande konst ifrån de etheriska rymder
Manar han ner, som du, ner i den synliga verld:
Der hon färg och gestalt kan ge åt den flygtiga drömmen,
Fästa den qvar i en bild, menniskligt fattlig och skön.
Fjerran skilde på hvar sin väg, I mötens vid målet:
Dit från Schelling häri går, gick du från Leibnitz
förut.
Sedan och öfver den klyft, som Kant i systemerna sprängde,
Steg du till Schelling ned, der han vid sanningens
brunn
Trodde sig hvila och se, i dess nattliga djup, hvad för
dagens
Klarhet här ofvan ej syns, eviga stjernornas glans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
