Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorild till Leopold 1821
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Den belog du, som sjelf ref sönder, drucken af högmod,
Kransen, som Kellgren fäst, skön i hans fladdrande hår.
Den bestred du, som ej det lofvade Pantheon byggde,
Utan omkring sig, pä trots, slungade stenen dertill;
Den, som med stegringar blott för ögonblickets beundran
Spillde sin gångares kraft, spillde sitt namn och sitt mål.
Begge likväl, uppgångna igen, må pröfvas af tiden:
Tiden mig dömmer till skit, såsom du dömde mig då,
Du, som befann i mitt verk en tcmpelresning, ej templet;
Stort var ämnet deri; ämne det är, men ej mer.
Knoppar, en lefvande mängd, frambragte jag, knoppar alle-
nast.
Dock af de kastade frön månget är växande än.
Flere besått det fält, jag röjt: bland tistel och malört
Bär det ock Iduns frukt, bär det ock myrth och jasmin.
Mullbärsträdet i Lund förtjusar mig. Stolt är dess krona,
Sköna dess blommor och bär, präktigt det silke, der
spinns.
Dock förgäter jag allt för Psyche, som vingarna fria
Lyfter derur och glad flyger åt fjellen och skyn.
Skall då der allt förödas, hvad förr är planteradt och odladt?
Fäller man bärande träd, sveder inan park och allé?
Nej, ju äldre, ju mer de höga, i präktiga rader
Skyggande stammarnas helgd vårdas i kommande da’r.
Blef till förstöring och split min ande besvuren ur grafven?
Se! inin besvärjare sjelf står ju som medlare fram!
Hör den förståndige, hör hans bikt om sin segling i luften.
Frysande der, han fann endast en öken af moln;
Ej de präktiga moln, här visas af morgon och afton,
Utan en dimma, hvari jorden, som himlen, försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
