Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Transfusionen 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
l våra vällust-sjuka dagar.
Den yttrar sig på tusen satt;
Men hufvudfelet är, att bloden ej så lätt
Och jemnt kring kroppen gör sitt omlopp, som den borde.
Der är för mycket, ocli för litet liar;
Och jemmern ej, som mången tänka torde,
Hos bristen blott, men öfverfiödet är.
Gån, såsom jag, till patientens läger
Och hören först livad magen säger:
Se! den är full med mat, som den ej smälta kan,
Hvaraf den icke blod, men väder gör, och annat.
För mycket blod igen sig samlar i en ann’
Ej mindre vigtig del. Att i dess port det stannat,
Som borde spridas kring, gör hela bukens larm.
Dock lider kroppen mer, när bloden får en hämning
I någon öfre del. Då gör en bröstbeklämning,
En hufvudvärk, att själen sjelf blir kränk.
För öfrigt märken väl: när man den sjuke frågar,
Hvari han sitta tror det onda, honom plågar,
Så lägger han sin hand på hjertat, denna hank,
Der bloden strömmar ut och dit den strömmar åter,
Och lif åt hela kroppen ger.
En oro i dess nejd ej honom hvila låter,
Ej verka som han bör. Den stiger mer och mer,
Och gjuter dödens natt i hans förskräckta sinne,
Tänk! ropar han, helt blek, om dörrarne derinne,
Som släppa in och släppa ut,
Ej skulle öppnas mer? Då tog det hastigt slut!
Hvi får jag icke se hvad i dess kamrar gömmes,
Om det som fyller opp motsvarar det som tömmes?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
