Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Svenska Akademien 1824
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Son och soneson ännu skall röra,
Och till språkets fond bli lagdt.
Språket, såsom konsten, liar sin regel;
Dock livar tanke gör sig sjelf sin form.
Vattnet likt, är talet än en spegel,
Ån ett haf som går för storm.
Språkets rätt är helig, men ock snillets:
Lehnberg har sin ton och Höpken sin,
Sverges röst, ej blott det vittra gillets,
Vigde begges ära in.»
Vid de orden fick jag se den unga,
Vingbeklädda i en Man förbytt,
På hvars skuldra åren syntes tunga,
De som för hans minne flytt.
«0! jag känner dig, du vördnadsvärde,
Du vårt stöd, vår faderlige vän!
Lågan här i fyrti år du närde,
Af din vård hon lefver än.
Högt för dig de Franska mönstren gällde;
Dock5 till snille som till hjerta Svensk,
Här din Konung på din plats dig ställde,
Sjelf i själen fosterländsk.
Fosterlandets ädla, stora minnen
Skulle tala här i högtidsskrud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
