Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Svenska Akademien 1824
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Och dess anda elda unga sinnen,
Väckt af harpans höga ljud.
Du, hans tolk och sanningens tillika,
Efter honom höll hans fackla opp.
Tiden hvälfdes: skakas, men ej svika,
Kunde i din hand hans hopp.
Icke nöjd att snillets seger kröntes,
Sökte du förtjensten, drog den fram,
Sjelf bclönt, då en talang belöntes,
Lycklig då du den förnam.
Också mig» - härvid ur drömmen vaknad
Jag det kände ej så bittert mer,
Att beständigt genom mig hans saknad
Skall förnyad bli hos Er.
Äfven nu - då vid den stol, han lemnat,
Framför mig jag ser bekymren stå
Och med hot, att få ett misstag hänmadt,
Er, ej mig blott, förebrå -.
Nalkas han mig tröstande och säger:
«Lär af mig, hvad mått och fog förmå.
Hör och fånga upp hvart skäl som väger,
Tro dig litet sjelf också.
Tro dig sjelf, då du betros af andra;
Och härvid med tacksamhet bekänn:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
