Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om dödsstraff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Fick äfven svärdet i sin hand, han skulle
Ej till beskydd mot våldsmän, som gå ut
Likt vilda djur, att röfva och att mörda,
Få draga svärdet, då till deras motvärn
Ej fängelse, ej arbetstvång förslå.
Och de förslå ej, icke ens den cell,
Der fången sitter, ensam, sysslolös.
Vi se, att, då i brist af fullt bevis
Ogerningsmannen sättes in i enrum
Tills han bekänner, han vill sitta der
Från år till år, sin hela lifstid, hellre
Än gå till döden efter erkänd skuld.
En sådan själstortur är dock mer grym
An något dödsstraff. Ja, den är, då fången
Kan vara skuldfri, ett barbariskt brott.
De, som af ömhet för ett brottsligt lif
Bortrycka svärdet ur rättvisans hand,
De borde ock, sin grundsats trogne, ifra
Mot all beväpning, allt som hör till krig
Och gjuter strömmar af oskyldigt blod.
Men ej förgäfves, så aposteln lär oss,
Bär öfverheten svärdet; och hon fick det,
Ej blott till landets värn mot utländsk våldsmakt:
Det gafs ju ock till hägn för inre frid.
Men döden afskär tiden till vår bättring
Och bättring är ju straffets ändamål.
Dock ej det enda. Allmän säkerhet
Och allmän varning fordra brottslingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
