Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om dödsstraff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Offentliga bestraffning. Och hvad kraft
Behölle lagen utan vedergällning?
Ej hör till den, att tand rycks bort för tand,
Och öga sticks för öga ut. Dock icke
Förgäfves har rättvisan fått sin våg,
Der hon kan noggrannt väga straff mot skuld.
Ej må den qvalde syndarn för sig sjelf
Med egen hand tillsluta nådens dörr,
I det han släcker lampan af sitt lif.
Men den, som brott begår, för hvilka lagen,
Som binder samfund, kräfver ut hans blod,
Ar ju sin egen baneinan, så väl
Som den, sig sjelf förgör med skott för pannan!
Missdådarns lif skall skonas, att han må
Med bättre bruk deraf sin skuld försona.
Så yrkar man och säger: det är christligt.
Men är det väl en äkta christlig lära,
Att rnenskan sjelf sin skuld försona kan?
Och helgelsen, som är ett Andans verk,
Månn’ den behöfver år för att bli giltig
För Gud, som allt, förrän det sker, förnimmer?
Nej, såsom röfvaren på korset, så
Kan den till döden dömde fly till Frälsarn
Och i sitt inre helgas af hans anda;
Då fästningsfången dröjer med sin bot
Från år till år, förhärdad i det onda.
Och den i cell inslutne, kan han väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
