Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Äiiskönt ett sken deraf på gatan ses,
Det ljus för verlden, som af solen ges.
RABULISTEN.
Ja, mängden har behof af något annat,
Än det, hvarvid förnuftet upplyst stannat.
Men hvad det andra är, om Islamism,
Om Foes dyrkan eller - Christianism,
Beror på tider och omständigheter,
Som gjort till Asien det, som Asien heter,
Och till Europa det, som kallas så.
LANDTPRESTEX.
Hvad? Jesu Evangelium skulle då
Ej gälla mer än denna villervalla,
Som Indiens prester himmelsk vishet kalla?
11ABULISTEN.
Jo visst! vår religion har inre halt
Framfor de andra och bland annat allt,
Som dessa sakna, det, att hon kan sofras.
Vi christne, i den mån, som vi förkofras
I hvad inan kallar civilisation,
Vi hyfsa äfven det, som angår tron;
Då de i Östern ej en hårsmån vika
Ifrån sin vantros häfd, i sekler lika.
Vår sköna lära, om hon ej trycks ner
Af skumögdt nit, fullkomnar sig allt mer.
Filosofien, som nu igen förvånar
Med nysprängdt schakt, sin fackla dertill lånar.
Snart med förnuftets religion blott en
Den christna blir. Så närma de sig re’n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
