Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
LANDTPRESTEN.
Veiids-alltet, att ock jag ett ord må låna
Bland dem, som nu ett svenskt gehör förvåna,
Verlds-alltet, med ett ord, en cirkel är,
Hvars medelpunkt är Gud. Vårt ställe der
Ar i dess omkrets blott en prick, som följer
Det stora hela. För vår syn sig döljer,
Hur detta sammanbinds och hvälfs omkring
Sin medelpunkt, som håller jemn dess ring.
Allt hvad vi kunna från vår ståndpunkt veta,
Vi må åt höger eller venster streta,
I cirkel går omkring, ur hvilken ut
Trons radie blott kan föra oss till slut.
Men att ej löpa i den cirkelgången,
Du mente, låt’ oss stanna vid ingången
Till Skriftens helgedom, och märka blott,
Hur allt, hvad Gud befallte fram, var godt,
Och men’skan främst.
RABULISTEN.
En orm dock henne fällde.
LANDTPKESTEN.
Sä uppkom pä vår jord det ondas välde.
K AB U LIS TEN.
Gud hade skapt dem båda.
LANDTPRESTEN.
Skyll ej Gud
För fria väsens brott emot hans bud.
RABULISTEN.
Men detta bud, hur kan man del förklarar
Hur kunde men’skan. hvad hon borde, vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
