Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om hon ej skiljde mellan ondt och godt?
Hon njöt ju eljest endast djurens lott:
Blott hennes fall gaf henne sedligt värde.
LANDTPRESTEN.
Tror du, att Adam denna skilnad lärde
Då först, när han i ormens snara föll?
Nej, det för godt han i sin oskuld höll,
Att Gud i lydnad, som ett barn, tillhöra,
Och det för ondt, att mot hans vilja göra.
Så sinnad ville han ej en gång se
På denna frukt, som skulle döden ge,
Tills ormen kom, den förste rabulistcn,
Och, hvad han äfven var, rationalisten,
Och bröt hans tro på Gud och på hans ord,
Då han, ej nöjd att på Guds sköna jord
Hans afbild vara, ville bli hans like
Och stå för sig, liksom i eget rike.
Och när den fallne icke mer, för skam
Och fruktan, vågade till Gud gå fram,
Då kände han, hvad han förut ej kände,
Det onda samvetet, och hvad elände
Åtföljer synden, som en andlig död.
Se der den kunskap, Elohim förbjöd.
RABULISTEN.
Men hur förliks din tydning med de orden:
«Si! Adam är som en utaf oss vorden»?
L AXD T PREST EN.
Ironiskt måste det förstås om den
Ur Eden drifna usla svndarcn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
