Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
LANDTPRESTEN.
livad vittna alla folk ocli alla tider?
Hvad visar don, som nu förbi oss skrider?
Månn’ vett och konst förmå med allt sitt fynd
Det onda hafva, som vi kalla synd?
Ej mer, än de förmå besegra döden.
Hvad hjelper men’skan i den sista nöden,
Om hon ej tror uppå den qvinnans säd,
Som öppnat en ny väg till lifsens träd?
Det lifsens träd, som i en evig sommar,
Ur stoftet lyft, vid ljusets källa blommar.
Om än den gyllne tiden kom till slut:
Hvad tröst för de millioner, som förut
I sekler burit lifvets tunga börda ?
Tag bort det hopp, att vi der ofvan skörda,
Hvad här är sådt, hvad båtar väl ett lif,
Som spills i synd och flärd3 i sorg och kif?
Men ack! det är med fruktan blott vi blickc
Åt evighetens förlåt, om vi icke
På honom tro, som döden öfvervann,
Så väl som synden. Men hur kunde han,
Som men’ska blott, det ondas välde krossa
Och den till döden dömdes kedjor lossa?
Det kunde blott Guds Son, i det han bar,
Sjelf ren, den skuld, som dödens upphof var.
RABULISTEN.
Var det en Gudom, sorn Maria födde?
Var det en Gudom, som pä korset dödde?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
