Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Hvad heligast, livad dyrast för oss är,
Tills utan saft det ingen frukt mer bär.
Men tron, som lyfter upp mot skyn sitt öga,
Små moln på klara himlen märker föga.
Och solen lyser för oss lika klar,
Ehur’ hon, sedd med fjerrglas, fläckar har.
En krona bilda dock de fyra grenar,
Dem samma stam och samma rot förenar;
Och samma flägt af himmelsk anda for
Igenom lofven på dem en och hvar.
IlABULISTEN.
Hur skild ifrån de tre är ej den fjerde?
LAXDTPRESTEX.
Månn’ denne derför har ett mindre värde?
TVärtom bevisar, hvad han eget har,,
Det högre sinne, som hos honom var
Mer himmelskt, mer i stånd att härligheten
Af det ur gudomen i menskligheten
Nedstigna ordet fatta klart och rent.
Att det afspegla, var hans skrift ock ment:
Den visar Evangelii inre mening,
Hur Sonen stod med Fadren i förening.
RAI3ULISTEX.
Hvem än författarn var (det fanns ju en
Johannes Theolog), så ljuda re’n
De första orden mera Philo-logiskt,
Än Evangeliskt.
LAXDTPIIESTEN.
Lika Theo-logiskt,
Att jag ett ordspel våga nia, som du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
