Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya Tyska Chvistendomen prisa,
Så kan du ej bestrida,, att det ord,
Som af den gamla spridts omkring vår jord,
Har löst de vantrons band, som folken fjettrat,
Och menskligheten upplyst och förbättrat.
Var den då ej ett medel i den hand,
Som leder allt med ett osynligt band?
KABUL I STEN.
Jag medger det.
LANDTPKESTEN.
Då nekar du ej heller,
Att han som verldens gång, lik urets, ställer,
Por afsigt haft, hvad först århundraden
Förkunnande beredt, och tiden se’n,
Då timman slog, uppfyllande fullkomnat.
Men skulle Gud ifrån sitt verk lia somnat?
Om i sitt ord han ville verlden ge
Ett högre ljus, än den kan sjelf bete:
Månn’ han, som minsta fågels flygt bevakar,
Som för en mask i dyn dess väg utstakar,
Ej bättre sörjt derför, än att det nu,
Som utdömdt papper, rifvas kan i tu?
RABULISTEN.
Vill du kritiken hennes rätt beröfva
Att intet gilla, utan att det pröfva?
LANDTPllESTEX.
lle’n då, när Skriften sin fulländning vann,
Hon gjort det; månn hon nu det bättre kan?
Det är ett slutet verk med Guds insegel:
Se der om Bibeln kyrkans gamla ree;el.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
