Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bestänks ur moln, dem solens blick förströr,
För den, som ingen känsla har derför.
RABULISTEN.
Så sluts vår strid, då inga skäl mer gälla. -
Men jag ta’r an, att Christendomens källa
Ar närd nr skyn. Om ådran himmelsk är,
Af jord är dock det berg, som henne bär.
Allt det profetiska är öfverflödigt
For oss nu mera; och vi lia ej nödigt
Att först bli judar, för att christna bli.
Vår tro är sann, för det att hon är fri.
Så må en sann kritik sig sjelf försona.
LAXDTPRESTEX.
När stammen fälls, så faller ock dess krona.
RABULTSTEX.
Man samlar frukten.
LAXDTPRESTEX.
Som förgäfves mer
Söks på det ädla träd, nian huggit ner.
RABULISTEX.
Ett nytt planteras i den vända jorden,
Som, ej på länge rörd, nu ny är vorden.
Det förras telning, har det ärft dess saft,
Men ej dess mossa, fullt af lif och kraft.
LANDTPIIESTEN.
Skall Guds plantering ryckas upp? Så lyder
Ej ordet, som jag läst. Tvärtom det tyder,
Att den, som men’skor göra, varar kort;
Att, hvad ej Gud välsignat, vissnar bort.
Hur du än må, med tidens stolta visa,
Franzéns Dikter. II. J H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
