Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
LANDTPRESTEN.
Ännu i dag, hur klyfs ej hennes bröd!
Hvad mängd bland oss, som bergar sig med nöd!
RABULTSTEN.
Men Ståndet sveper, för att ieke tappa
Sin saffranskringla, tätt om sig sin kappa.
Den blir väl qvar, men mössan inom kort
Tör af en bondisk näfve nappas bort.
LANDTPRESTEN.
Man hotar väl; marin’ nian dock röra gitter
Det gamla hufvud, hvarpå mössan sitter?
Ett hufvud ju behöfs för hvarje kropp.
Se torparsonen, som för Bispen lopp
Att öppna grinden, på hans plats uppstiger;
Och när han se’n ett Herrans hus inviger,
En herde ställer i församlingen,
Hvad tröst för hyddans barn, att ock ur den
Förtjenst och dygd af lyckan lyftas kunna!
Må folkets vän det ej åt folket unna?
Och att det sker, ej blott af gunst beror,
Men af ett val, som på ett värde tror.
RABULISTEN.
Det, tycker du, är något demokratiskt.
Men hierarkiskt och aristokratiskt
Ar sjelfva embetet i alla fall.
Dock öfver hjorden, som han för i vall,
Kan herden, utan kräckla, få ett välde,
Som föga efterger det Luther fällde.
Se här ett färskt exempel från ett land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
