Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Som bröt sig längese’n ur Påfvens band.
Strauss, den så fyndige som oförskräckte,
Hvars fria forskning allmän häpnad väckte,
Förföljes, det förstås, af andligt nit.
Ett frisinnt Eåd i Zurich honom dit
Inbjöd att lära. Men den stora hopen,
Af presten anförd, icke nöjd med ropen,
Mot kättarn höjda, äfven vapen bar;
Och Eådet föll, och Strauss är, der lian var.
LANDTPKESTEN.
Se der ett korståg, som jag framför alla
I medeltiden ville christligt kalla.
Ja, mer än det, som lefver lagerkröut
I Tassos dikt, mig detta synes skönt.
Om Christus sjelf, ej om hans graf, var striden.
11ABULISTEN.
Du prisar det, som är en fläck i tiden,
En sådan presterlig obskurantism,
En sådan massans vilda fanatism.
LANDTPRESTEN.
Ett ädelt folk, som då det ser i fara
Sin tro, sin Gud, står upp att dem försvara,
Försmäds af er, som öfversen med all
Helvetisk stämpling till en Philips fall.
RABULISTEN.
Rör ej det krutet, fäll ej dit en gnista!
I statsmål, med ett ord, vi ej må tvista.
LANDTPRESTEN.
Jag hört dig nämnas såsom rabulist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
