Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
RABULISTER.
llaketen? Syftar du på sjelfva Hegel?
LANDTPRESTEN.
Det nya ljus, som ger ur tidens spegel
Ett återsken i kyrkan, menar jag.
Om Hegel, som jag hör, nu stiftar lag
l alla vetenskaper, må den döma,
Som bröt de många lås, hans vishet gömma.
Dock, fastän trädets rot förborgad är,
Kan man ju döma om den frukt, det bär.
Det, som i grund förstör vår Christna lära.
Hvad sken af djupt förstånd det än må bära,
Det skyr jag, måste jag, som Christen, sky.
RABUL1STEN.
Hon blir ju ej förstörd, då hon blir ny.
LANDTPRESTEN.
Så ny, att hon, ehur’ bekant och vänlig
Hon ställer sig, ej mer är igenkänliga
Liksom vår själ (så dagens vishet lär),
"Frän kroppen skild, ej mer densamma är.
Att hon i «alltct» som är Gud, försvinner,
Liksom en droppe ner i sjön förrinner:
Det är en gammal, blott förnyad, sats
I det system, som sist förfärdigats;
Men hur förlikes den med christendomen?
Hvad är odödligheten, hvad är domen,
Hvad är det nya lif, den nya dag,
Hvad är jag sjelf, när jag ej mer är jag?
Märk mellertid, hur på sitt jag de hålla;
Derur de både Gud och verld framtrolla:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
