Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tills det i svindel går med dera omkring,
Och allt, så verld som Gud, blir ingenting!
Så spindeln ur sig sjelf sin väfnad spinner
Och blir, då mygg han deri fångna finner,
En högfärdig tyrann, till dess i hast
Hans hela verk förstörs utaf en qvast.
RABULISTEN.
Så bitter, fromme prest, och att förkättra
Så färdig är ock du! Vill du då fjättra
I oföränderlig enformighet
Ej endast hvad man tror, men hvad man vet?
All djup begrundning vore då fördömlig?
LANDTPRESTEN.
Nej! sanningen, hvars brunn är outtömlig,
I tänkarns ämbar lägger in, hvar gång
Det sänks i djupet till det friska språng,
En perla af det sanna, sköna, goda;
Om dit ock hoppar, jemte den, en groda,
Vidunderlig i låter, som i kropp,
Hon flyr, när hon i dagen kommer opp.
Men perlan, som blir qvar, skall alltid skattas
Hvad hon är värd, och in i guldet fattas,
Ibland de andra, i det diadem,
Som ej går sönder med hvart nytt system.
Filosofin, af intet annat bunden,
Än tankens lagar, pröfve ytterst grunden
Af allt, som är, af allt som vara bör
Inom den synkrets, som till henne hör.
Men när, hvad Gud oss lärt, hon sig tillegnar,
Och Christi ord vill mästra på hans vägnar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
