Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
Ar lika stor ined lians rättfärdighet.
Och hvad förnuftet aldrig kan förklara,
Hur de förlikas och förenta svara
Emot behofvet i hvart menskobröst,
Att, af sig sjelft fördömdt, dock finna tröst:
Det visar oss det kors, der Christus lider,
Der mot all ondskans öfvermakt han strider
Och segrar, då han dör, ett offerlam,
Och bringar evigt lif ur grafven fram.
Rättvisan här af kärleken försonas:
Den ende Sonen ej af Fadren skonas.
Men Sonen sjelf, som från sin himmel ner
I stoftet steg, sitt blod till lösen ger;
Att vi, af honom frälste, honom like,
(Han blef vår broder) måtte i Guds rike
Som barn upptagas, vi, som synden bragt,
Från Gud bortkomna, under mörkrets makt.
Se der en nådens hemlighet, som ingen
På den af solen mätta jorderingen
Kan utransaka. - Ar det då en dikt?
Så högt, så djupt, så öfversvinneligt!
Hvarvid Guds englar stanna, häpna, rörda,
Och undret af hans kärlek tysta vörda;
Och dock så fattligt, hvad ett barn förstår,
Och som så innerst i vårt hjerta går!
Det har en dödlig ej uppdikta kunnat:
Det har en allgod vishet oss förunnat,
Till tröst mot ångrens qval i lif och död,
Till evig frälsning ur vår syndanöd.
Om vi med otro denna nåd förspille,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
