Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitter strid emellan Far och Son 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMAN.
I deras hållning är ett majestät,
Som tyglar lättsinnet, som qväfver det.
Hvem skulle väga, då lian på de höga
Gudomligheter lyfter upp sitt öga,
Inom sig hysa något slemt begär?
Se ATenus sjelf, hur allvarsam hon är.
Ja, hon vill låta oss besinna,
Att hon är skönhetens, ej vällustens gudinna.
Och när en Plato bjuder dig,
O yngling! offer ge åt Gratierna,
Ar det förförerskor, lian tänker sig?
Nej, bland de himlaburna varelserna,
De renaste, de mest etheriska.
ROMANZ.
Men Amor hos de gamle?
ROMAN.
Ja,
lians skepnader och skiften äro mänga.
Sjelf blir lian fången, då han far att fånga;
Då han förblindar, binds hans egen syn.
Dock se, han lyfter sina vingar,
Och rycker bindeln upp från sina ögonbryn,
Och fri ur stoftets band i ljusets rymd sig svingar,
Hvem kan vid Psyches sida honom se,
Och ej bli heligt rörd, då endast fasa ge
De fräcka bilder, romantiken sprider.
ROMANZ.
Det var dock hon, som ingaf Tassos säng
Och andra, fler vi se, hur på en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
