Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitter strid emellan Far och Son 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
844
För Gud och för sin fröken riddarn strider
Med högsint kärlek, ej af Greken drömd.
KOMAN.
Men nu, ty värr! af henne sjelf förglömd.
Förr var det dygderna, som, då de gingo
För vida, namn af romaneska fingo.
Nu, då till stöld och mord ett möte stäms
Af ett par kära, det romantiskt nämns.
GR ox.
Hvad är så godt, att, när det öfverdrifves,
Det ej blir ondt, och hvad fullkomligt gifves,
Som till karrikatur ej bildas kan,
Liksom när apan härmar menniskan ?
Jag afskyr, såsom du, de ny-fransyska
Romanvidundren, äfvensom de tyska;
Af dem ej blott vår ungdoms smak förvänds,
Men i en menlös själ en oren låga tänds.
Dock ej den sanna romantikens värde
Af dem beror. Jag henne skatta lärde
Ee’n då jag läste Odyssén.
Komantisk är ju den, så till idén
Som äfventyren. Han, som icke låter
Af elementens eller trollens makt
Sig dragas från det mål, hans dygd sig förelagt,
Att se sitt land, sitt hus, sin maka åter,
Ar han ej lika ridderlig med dem
Som stridde för sin mö och för Jerusalem?
Dock skiljas må i poesin två tider,
Den då hon himlen drog till jorden ner,
Lät gudarne ta’ del i folkens strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
