Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitter strid emellan Far och Son 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖN.
Ej öfver hafvet vi behöfva fara
För ett bevis, att sanning och natur,
Trots allt hvad spöklikt en förtrollad lur
Ur natten blåser fram, ännu sin rätt försvara.
Att nu ej brydsamt välja ur en rad
Af unga namn, till vårlik täflan stämda:
Se hur de flyga genom land och stad
Som täcka fåglar, de naiva blad
Af den för alla kära, fast ej nämnda.
Af den skaldinnan skrif s väl raden full.
Dock allt som rörs af hennes penna
Förvandlas i poetiskt gull;
Och hur hon än sig klä’r, som fröken, som duenna,
Som mor, som tant, vi Gratien igenkänna.
ROMANZ.
Som fordom Gefion från Mälarn tog
Den vackra ön och den till Danmark drog,
Så hon från foten af de Norrska fjellen
Fört hem en härlig dal, ett af de ställen,
Der man så gerna tänker sig ett par
Från en idyllisk oskulds sälla dar.
11 o M AN.
Men dessa två hur vill hon dem förena,
En Sverges dotter och en Norges son,
Som aldrig mötas utan att den ena
Den andra sårar med sitt skryt, sitt hån?
GRÖN.
Dock till hvarandra dra’r dem sjelfva striden
Med denna aktning, som dess mer är sann,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
