Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitter strid emellan Far och Son 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
ROMAN.
En sådan lycklig lärling af naturen
Vet fästa vårt behag vid sjelfva djuren.
Se hönsens lifliga och käcka tupp,
Hur stolt och ridderligt han för sig upp !
Och hvita gåsen och den grå: - jag tycker
Att jag i dem ser tvänne tidens blad:
Bäst som det ena, främst i rad,
Med uppblåst högmod sin rival förtrycker,
Så blir det halt: det har emot en sten
I hastig vändning stött sitt ena ben.
O O "
Och hackas undan af det andra,
Som nu, med långa halsen ormlikt sträckt,
Far fram och hväser lika stolt och käckt.
ROMANZ.
Men ntan att det näpna jollret klandra,
Ar väl en hönsgård föremål
För konsten?
GRÖN.
Må det ädla och det stora
Bevaras i sin helgd så väl för smuts, som prål!
Se’n kan hon ej sin värdighet förlora,
Hvad helst hon målar, blott det skickligt sker
Och med vår egen värdighet kan sämjas.
Men bort med henne, om hon taflor ger,
Åt dem vi blygas måste eller vämjas.
Ja, när af konsten skys hvad ej bör ses,
Kan blotta sanningen, då den fullkomligt ges,
Till skönhet adlas. Trots den Italienska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
