Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - För mig sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Mitt mal allt mera nar.
Korn efter korn i glaset rinner,
Tills ock det sista falla hinner
Och allt f ullan da dt är.
Då efter ägan hem till dig,
O milde Fader! upptag mig.
3.
Otålighet förvärrar det vi lidc;
Af knöt och klagan spinns det onda ut;
Men, om vi trofast Herrans hjelp förbide,
Så födes fröjd ur plågan sjelf till slut.
Så, milde Fader, oss din kärlek pröfvar,
Att vi som barn till dig upptagas må.
Allt mer till dig, livar gång du oss bedröfvar,
Du vill oss närma, tills vi målet nå.
4.
Att dig tyst betrakta,
Nya Herrans hus,
Var mitt nöje redan,
Då du uppstod sakta
Ur det gamla grus.
Med livad glädje sedan
Jag din skönhet ser
Vecklas ut allt mer!
G erna jag försakar,
Då jag gläds åt dig,
Verldens lust, och glömmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
