Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tron och Förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
«Här är ju fråga blott om ljusets välde,
Upplysningens, förnuftets, med ett ord,
Hvars seger inom Kyrkan sjelf är spord.
Guds verk är jn förnuftet, eller heldre,
Det är Gud sjelf hos menskan. Ja, livad är
Väl Gud, om ej ett stort förnuft, som bär
All verlden, starkare än den, och äldre?^>
Hvad! detta solgränd, som ej sägs, ej fanns,
Om solens sken ej lyste upp dess dans
På luftens vågor, jemför du med solen?
Hvar är då sätet för den myndighet,
Du ger förnuftet? Ar det lärostolen?
Men allt livad der dess tolk förklara vet,
Månn’ det en flock af vildar kunde tämja?
Månn’ ens ett hyfsad! folk i samfund sämja?
Hvar, på vår jord, har väl det riket stått,
Som styrts ur skolan af dess vishet blott?
«Yår tid har andra ljus, än skolans lärde.
När hela landet upplyst blir allt mer,
Och folket sjelft med egna ögon ser,
Hvad allmänt gagnar och har verkligt värde:
Så är dess röst Förnuftets. Ja, den är
Guds röst och bör också i Kyrkan gälla
Framför den döda bokstafven, som der
Guds ord från fordna dar skall föreställa.
Förr sporde seglarn stjernorna i skyn;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>