Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tron och Förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Om midt i hafvet, mellan tveime verldar,
Det på en klippa skrots att läsas der,
Sä länge jorden folk och throner bär:
Dock i sitt högmod otron sig förhärdar,
Och ej i tiden Herrans vägar mer,
An i Hans ord Hans nåd och sanning ser.
Ej blott i verlden bländar hon de stora,
Som i dess ståt och buller sig förlora;
Hon smilar äfvcn för den stilla dygd,
Likt ormen, gömd i kunskapsträdets skygd.
Gå, lär af henne, hur dn sjelfrättfärdig
Kan utan Gud bli säll och sällhet värdig,
Kan bli, som Gud, då på dig sjelf du tror,
Och blott af dig, af ditt förnuft beror.
11.
Förnuft! du är ett ädelt öga,
Som i det djupa, i det höga,
Ar skapt att blicka upp och ner.
Men detta ljus, h varmed man ser,
Som blommorna på jorden målar,
Som tänder stjcrnorna i skyn
Och speglar dem på hafvets bryn,
Ar det frän ögat, som det strålar?
Eik är din kunskapsskatt af art
Frän tidehvarf till tidehvarf.
Ja, du har forskat djupt i tingens art och väsen,
In i naturens verkstad trängt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
