Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tron och Förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Här, pä ett kors sig offrande, densamma
Sä heliga, som nädefulla Gud.
22.
Verldsrymdens solar och planeter, alla
Sä ställda, styrda, vägda mot hvarann,
Att de ej stötas, irra eller falla:
O, under öfver allt hvad tänkas kan!
Ett större under dock, som mer förvånar,
Mer flyr all forskning, dock hvart lijerta rör,
Ar denna kärlek af en Gud, som lånar
En dödlig skepnad och för verlden dör.
O! sköna tro på Fadrcn, som förlåter,
För Sonens skull, hans bröder. — Bröder han
Oss arma kallar. Som vår broder, vann
Guds Son oss, syndens trålar, att vi åter
Må bli Guds barn. — I denna enkla tro,
Så fattlig för livar man, livad salig källa
Till tröst och kraft, till helig samvetsro
Och till den kärlek, som gör menskor sälla
I fattigdom och ringhet, ja, i nöd,
I lidande, i qvalfull, hånfull död!
En kärlek, som de troende förenar
Med Gud och med hvarandra, såsom grenar
I samma helga stam, och redan här
Dem ger det himlalif, som evigt är!
Jernför härmed all Österns höga lära
Och den, som gör de Grekers sköna ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
